Uppmärksamhetsveckans andra dag bjöd på strålande sol och tryckande hetta, men trots det underbara vädret tog sig en skara intresserade till Stadshuset för att lyssna på Linda Fändriks prata om sina erfarenheter av psykisk ohälsa och relationen till mat.
Tillsammans med nätverket Föräldrar Emellan anordnades en föreläsning i uppmärksamhetsveckans tecken på tisdagskvällen. Linda Fändriks lockade såväl gammal som ung och berättade på ett jordnära och engagerande sätt om sina erfarenheter.
Linda växte upp i en dysfunktionell familj och fick inte den bekräftelse och kärlek hon behövde för att få en stark självkänsla som ung tjej. Detta gjorde henne påverkbar och hon struntade ofta i sina egna värderingar för att vara omgivningen till lags. I tonåren började kompisarna fokusera på kroppen och det blev plötsligt skamligt att äta godis, samtidigt som pojkvännens posters på fotomodeller sände ut signalen "han vill att jag ska se ut som dem".
- Frågan om jag har haft en ätstörning är svår att svara på, säger Linda. En ätstörning är långvarig och jag vet inte hur pass långvarigt mitt beteende var. Men om man vänder på orden och frågar om jag hade störningar i mitt ätbeteende är svaret ja.
Linda berättar vidare hur hon ofta tvingades att äta upp mat som hon inte tyckte om och matsituationen blev förknippad med ångest. Detta ledde till att hon bokstavligt talat stängde av sina smaklökar och varken tittade på maten eller funderade på vad den bestod av. - Jag blev den duktiga flickan som alltid åt upp. Jag tog ansvar för andras känslor, ingen skulle behöva vara orolig för mig, säger Linda.
Efter pausen fokuserar Linda på vad som egentligen gjorde att hon kunde undvika att hamna i en allvarlig ätstörning. Hon flyttade hemifrån som sjuttonåring och fick helt plötsligt ta ansvar för sig själv. Hennes farmor bodde nära och lärde henne mycket om mat, bland annat hur man hanterar den för att bevara vitaminer på bästa sätt. Att hon bodde själv gjorde att hon kunde bjuda in vänner på middag och de lagade maten tillsammans, utan tvång eller ångest. Matstunden blev helt plötsligt avspänd och förknippad med glädje - och helt plötsligt kom smaken tillbaka, säger Linda.
Åhörarna var mycket nöjda och Linda fick såväl kramar som uppskattande kommentarer efter föreläsningen. I utvärderingarna kunde man läsa att det var en intressant föreläsning om ett mycket viktigt ämne.
